Se - skam den som ger sig & övning ger färdighet som man brukar säga!! Nu kan jag (äntligen!) ta mig fram på egen hand! Visst jag kanke inte kryper men jag tar mig fram å det är huvudsaken. Sen anstänger jag mig inte i onödan - som ni vet... så gärna en morot! Något värt att kämpa för, typ en klocka, en mobiltelefon eller något annat fint. Här är det moster Sannas armband (en klar favorit!) som får utgöra lockbete. PS. Beviset ovan är filmat av mammas mobil - därav ej högsta kvalitet. DS.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar